Polarskräck i vårens sista köldknäpp

Peary Artic Expedition, 1909

Eftersom jag fullkomligt älskar expeditioner på svårframkomliga, ödsliga platser på jorden förstod jag genast att Dark Matter av Michelle Paver var en bok för mig. Året är 1937 och en grupp engelsmän beger sig till Nordpolen för att göra mätningar över ett års tid. Behöver jag nämna att denna, som alla, expeditioner från denna tid är doomed? En arktisk ghost story som tillsammans med vackra haunting fotografier som ackompanjerar berättelsen gör mig väldigt, väldigt nöjd och jag spinner som en katt genom hela läsningen. Något enkel, jag gillar ju som bekant mastodont-The Terror, men stort pluspoäng som sagt för det visuella inslaget. Hon kunde inte ha hittat en bättre plats på för att låta det okända, mörka krypa närmare. Det är isolerat, det är evig natt vintertid och cabin fever lurar runt hörnet. Det finns en ständig påminnelse om ens dödlighet och annars harmlösa vardagliga situationer kan i Arktis innebära fara på liv och död.  Det är alltså inte svårt att känna sig liten och obetydlig; det är människan som är det onaturliga inslaget i den miljön.

Det finns många aspekter av den här historien jag älskar: klasskillnaderna, frågan om det verkligen är bättre att känna till allt eller om genom att bara nämna det onämnbara framkallar det?, männens relation till varandra, männens relation till djuren - i detta fall främst de huskys de tar med på expeditionen och hur man måste hålla sig till en rutin - hur icke signifikant eller funktionslös den än må vara - för att försöka behålla sin sanity.

Jag imponeras av Michelle Pavers research inför boken som gör att beskrivningarna av miljön känns autentiska, man riktigt känner den påträngande, bedövande kylan och hur ögonen sakta vänjer sig vid det svagt månupplysta mörkret. Vilket i sin tur leder till att Jack Millers - huvudpersonens - reaktioner och tankar blir trovärdiga. Vilket i sin tur leder oss till att se det Jack ser. Den är inte terrifying, men den är creepy och chilling på det där sätt som sig bör med spökhistorier.

Nu blir man givetvis sugen på andra böcker i genren polarskräck, ex. Last Rituals av Yrsa Sigurdardottir, White Heat av M.J. McGrath, At the Mountatins of Madness av H.P. Lovecraft, Victim of the Aurora av Thomas Keneally och icke-fiktiva redogörelser som The Worst Journey In the World om Robert Falcon Scott's ill-fated expedition till sydpolen och The Greely Arctic Expedition.... Den som inte ännu läst The Terror av Dan Simmons har juvelen kvar!

Men först har jag tänkt kasta mig in i nästa doomed expedition - The Lost City of Z i det djupaste, mörka Amazonas...